De nya svenskarna

Med utgångspunkt från att Sverige har förvandlats från ett stort utvandrarland till ett stort invandrarland arbetade Lär för livet/Läsrörelsen fram projektet De nya svenskarna som bygger på goda exempel och utarbetade metoder kring integration och lärande.

I projektet har olika delprojekt ingått. Ett är det stora ljudboksprojektet med Astrid Lindgrens egen inläsning av Mio min Mio som 1 300 barn i 42 förskoleklasser – i de 12 invandrartätaste kommunerna – arbetade med och fick som en personlig gåva. 18 gästpedagoger rekryterades till projektet. Ett annat projekt var Små barns värdegrund som genomfördes i nära samarbete med Forum för levande historia. Till grund för det senare projektet låg boken Ensammast i världen. En bok som också ingick Bok Happy Meal på McDonald’s hösten 2004.

Projektet De nya svenskarna fick till att börja med stöd av Tjänstemännens bildningsverksamhet/TBV. En inventering av goda exempel på integration och lärande gjordes. Exempel som tog upp det faktum att många av de nya svenskarna är mycket välutbildade men kan ha svårt att komma in i det svenska samhället och andra exempel som visade att det går att via annorlunda lärformer förmedla kunskap och lärande och en delaktighet i arbetslivet till människor som i grunden har en låg utbildning. Ett exempel var kunskapsutveckling för somalier i Rinkeby. Under den inledande fasen 2004 arrangerades två konferenser och skriften Möten – en inspirationsbok om integration med 13 reportage togs fram i samarbete med Gleerups Utbildning.

En reaktionsgrupp bildades med personer med stor kunskap om integration. Gruppen bestod av företagaren Imran Ahmad, forskningsledaren Nihad Bunar, författaren Dilsa Demirbag-Sten, filmregissören Agneta Fagerström Olsson, universitetsadjunkten Qarin Franker, bokförläggaren Massood Mafan, dåvarande riksdagsledamoten Nyamko Sabuni och läraren Sonia Sherefay.

Ljudboksprojektet Mio Min Mio

När vi närmade oss det svårbemästrade projektet De nya svenskarna var det varit en självklarhet för oss att även små barn skulle ingå i projektet. Den allt mer etablerade ljudboken var och är här en stor tillgång i arbetet med de nya svenskarna, till skillnad från den stora mängd av talböcker som av upphovsrättsliga skäl inte finns att tillgå för invandrare utan enbart för människor med olika funktionshinder. Vi ansökte därför om medel från Allmänna arvsfonden för att göra ett ljudboksprojekt, med Astrid Lindgrens egen inläsning av Mio min Mio. Hypotesen var att det i hög grad går att lyssna sig till ett språk.

Arbetet med ljudboksprojektet Mio Min Mio

Både bland förskollärare i den ordinarie personalen och bland gästpedagogerna fanns reaktioner på valet av Mio min Mio, att det språkligt och tematiskt var en för avancerad bok för barn i förskoleklasser. Efter upptakten på Gällöfsta Herrgård & Konferens, där Susanna Ekström och Fia Andersson kom med förslag på hur arbetet med boken kunde läggas upp blev gästpedagogerna övertygade om att det gick att genomföra. De inspirerades att på olika sätt närma sig berättelsen och använda sig av text, bild och ljud. När de sedan kom ut i klasserna lyckades de få med sig personalen på samma sätt.

”Vi trodde att det skulle bli alldeles för svårt för våra 6-åringar med denna bok. Språket är svårt och mycket poetiskt och innehållet är så starkt med kampen mellan det goda och det onda men eftersom vi hade sagt ja skulle vi naturligtvis genomföra det. Så fel vi hade!! Språket är svårt och innehållet är starkt och tack vare det fascinerades inte bara barnen och vi lärare av sagan utan även syskon och föräldrar som lyssnade hemma. Språkträningen fick stor genomslagskraft med hjälp av ljudboken,” (En av lärarna som deltog i projektet)

Under arbetet med de olika delarna av projektet De nya svenskarna kändes det allt viktigare att närma sig frågan Hur tillägnar man sig ett nytt språk? Vi tänkte oss då från många olika utgångspunkter och olika bakgrund som kön, ålder och social tillhörighet men även utifrån Läsrörelsens ursprungstanke med tillgången till ett språk som en grundläggande demokratisk rättighet.

En inventering gjordes under 2005 av personer med olika erfarenheter inom området – forskare och andra – och över organisationer och myndigheter som borde ingå i projektet.

Ljudboksprojekt för barn och vuxna

Den allt mer etablerade ljudboken är enligt vår mening en stor tillgång för de nya svenskarna. Resultatet i de förskoleklasser som arbetade med ljudboken av Mio min Mio menade vi var så intressant att det borde få en fortsättning under 2006 när barnen gick i årskurs 1 och 2.

Vi räknade realistiskt med att pedagogerna borde ha en möjlighet att arbeta i 40 av klasserna, det vill säga. i två tredjedelar av de grupper som deltog i den första omgången. Denna gång var tanken att de skulle arbeta 15 timmar med barnen och 25 timmar med förberedelser, samtal med barnens lärare, reflektion och utvärdering. Totalt 40 timmar per grupp.

Vi menade också att arbetet med ljudböcker är ett effektivt sätt att lära sig språket för vuxna nya svenskar. I denna del samarbetade vi med Bonnier Audio och valde tillsammans med dem ut ett litet urval med inte alltför komplicerade skönlitterära böcker av författare som har ett bra språk och där böckerna är inlästa av skådespelare med ett tydligt uttal.

Vi erbjöd SFI-klasser i Stockholm, Göteborg och Malmö att delta i projektet. Efter intresseanmälan valde vi ut fyra klasser i Stockholm och två i vardera Göteborg och Malmö. Totalt blev det 200 elever. Varje elev fick en ljudbok som personlig gåva.

Pedagoger med vana att arbeta med ljudböcker har deltagit i lärarinstruktioner och funnits som bollplank för lärarna. Arbetet kommer också att sammanfattas i en skrift. En intern konferens inför det fortsatta arbetet med Mio min Mio anordnades våren 2006.

Våren 2006 arrangerades också projektets inledande konferensen ”Hur tillägnar man sig ett nytt språk? – En konferens om nya svenskars möjligheter att göra svenska språket till sitt” i samverkan med Myndigheten för skolutveckling och Lärarförbundet. Med konferensen ville vi lyfta fram goda exempel på språkutvecklingsarbete och framtidens lösningar för språkinlärning. Vi samlade forskare inom pedagogik och svenska som andraspråk, visionärer kring nya hjälpmedel för språkundervisning, lärare och skolledare med erfarenhet av språkutvecklingsprojekt samt skribenter och opinionsbildare vilka själva erövrat svenskan som andraspråk. Alla medverkande har olika infallsvinklar till frågan om hur tillgången till ett språk ska kunna göras till en självklarhet för alla invånare i Sverige.

Två citat från gästpedagoger som arbetat med Mio min Mio under fas 1:
”Ju svagare barnen var språkmässigt, desto tydligare kunde man se positiva effekter. Lärarna förvånades!”
”Barnen har vågat och kunnat göra fantastiska sagor tillsammans och det är en viktig del av barns språkutveckling.”

Sakkunniga i barndelen av ljudboksprojektet fas 1 och 2 är Fia Andersson och Susanna Ekström – vid institutionen för individ, omvärld och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Sakkunniga i SFI-delen är Lena Hult, utbildningsledare på Västerorts Vuxengymnasium i Tensta och Maria Öhman och Lisa Högberg som bägge, som lärare på olika gymnasieprogram i Luleå och i lärarfortbildningar arbetat med att stärka skönlitteraturens roll i undervisningen.

Projektledare för De nya svenskarna och de olika underprojekten var Elisabet Reslegård. Arbetet drevs med bidrag från Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond, som beviljades under 2005. Både ljudboksprojektet för barn och ljudboksprojektet för vuxna kommer att redovisas under 2012.

Citat från de sakkunniga för ESF-projekt:

”Trots alla svårigheter är det roligt att inblandade pedagoger verkar positiva till att använda ljudböcker och skönlitteratur vid språkinlärning.”

”Vi är imponerade av lärarnas arbete och förmåga att inspirera eleverna och hitta positiva bitar att utveckla trots alla hinder. Detta gäller för alla utvärderingar vi läst. De har också alltid hittat intressanta och innovativa lösningar på problemen.”